fate.

ibland är det nog bara så.. det är tänkt, meningen att man ska ha kontakt med vissa i sitt liv. jag har en vän. en vän jag inte känt länge alls. men det är en vän jag utan tvekan skulle göra vadsomhelst för. jag har aldrig känt så för någon. jag vill hjälpa. jag vill inte. jag ska. enda sedan vi sågs kände jag det bara, det är meningen, det är tänkt, han behöver det här, jag ska hjälpa honom.. det konstiga är.... att han kände samma sak fast åt andra hållet.. att jag har något att ge, att lära.. Min trygga klippa har alltid varit johan.. men det känns som att, jag har fått 2 trygga klippor och jag vet hur skumt det hela låter med tanke på att det är en ny vän. men det bara är så. jag har aldrig i hela mitt liv fått så mycket fint sagt, gjort till mig. aldrig känt mig så behövd, så uppskattad. så bra i mig själv. helt sinnessjukt... det är det. vad gör man inte för vänner, egentligen?
kan inte beskriva i ord den trygghet och kärlek jag känner, just nu.
 
 
inga nya bilder, icke. är dessutom i domsjö. var med lena igårkväll, sov här hemma inatt. ska ta bussen till stan sen hem till ås :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback