jag kan lämna dig nu men inget kommer nära nog av att kännas som du för du är knark.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
skön dag igår. kom hem vid natt, satte mig här o tryckte godis, än fast det inte ens var gott. blobben är tillbaka :) Nä längtar tills jag är tillbaka, in i rutinerna, förr var det en sån bra vana. jag har halkat, främst på kosten. Men denna gång har jag iaf stöd, man tränar för sin egna skull, för att må bra, ev. nå mål. men det kan peppa en ytterliggare om man får beröm för det man gör, blir pushad då man egetnligen inte orkar, jag har inte haft sånt stöd förr, mitt ex var inte direkt träningsintresserad. minns hur trist jag tyckte det var, ville aldrig gå ut och gå, ville aldrig träna, det var som mitt främsta intresse kunde jag inte prata om osv, för ja det är klart han inte brydde sig då han inte tycker det är kul, förståeligt men sjukt tråkigt. jag behöver en karl som är mer lik mig i intressen osv, det har jag känt. Så det känns iaf bra att jag känner jag har mer stöd nu, tror jag kan behöva det nu med tanke på alla felsteg i träningen de senaste året. fina vänner bör man ta vara på!
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback