Matchmake?

 
jag tror inte det funkar i ett förhållande om man är 100% lika varandra. fyfan vad tråkigt det skulle vara! inga diskussioner - då båda tycker lika, osv.. men man ska ju heller inte vara föör olika. man måste ju som ha något gemensamt. jag har inte hittat min själsfrände så att säga.. min första kille. han har tålamod så det räcker för 352532 msk typ.. aldrig arg. aldrig sur. bråkar aldrig. han var 18, jag var 15. jag var så temperamentfylld, det går inte att förstå. jag kunde bli så sjukt pissigt förbannad, såg svart, ville döda så arg kunde jag bli. var en riktig bråkstake. sa saker man inte ska säga.. var allmänt dryg! 15 och så sjukt osäker. mitt självförtroende var inte på botten, det var nedanför... det fanns många orsaker till min ilska men det är personligt. Iaf. jag träffade då johan. min motsats. vi hade en underbar kärlek, ja då jag tog mig i kragen ochs lutade vara så förbannat omöjlig! Johan var alltid lugnet - jag var stormen. tiden gick. vi var tsm i ca 2 år tror jag. sedan tog det slut. något fattades för mig. känslomässigt. Men utan johan vid min sida då jag var 15 vet jag ärligt talat inte vart jag varit idag... han fick mig finna lugn då mitt liv var uppochned. gav trygghet då jag var ostabil var jag än befann mig... han var den bästa pojkvän jag haft! men det funkade inte. men vi är nära vänner idag. tror det är så. jag och johan ska vara bästa vänner, det är så vi funkar bäst, det är så vi mår bäst, är lyckligast.
 
 
 
mitt andra långa förhållande, mattias. han var exakt som mig. lika jävla envis. hade lika kort stubin. hatälskade att bråka. jag och han.. kunde bråka som katt och råtta... alltså verkligen världskrigsbråk hade vi. rök ihop många gånger. men vi hade det bra. han gav väldigt mycket av sig själv. mycket kärlek. han var mitt hjärta. nu i efterhand har jag ju sett vem han verkligen är och ja... det är inget att hänga i julgran, inte för att vara bitter, det är jag inte. men johan är guld värd för mig, mattias är.... ingenting. Johan var den lugna, trygga killen. Mattias var den impulsiva, hetsiga. Båda två älskade jag. Men ingen av dom är rätt för mig.
_________________________________
 
jag har dejtat en del killar efter det. men aldrig inlett ngt, för jag är så rädd det ska vara fel.
Men det är en bra egenskap jag har! för jag vet med säkerhet man känner i magen
om det är den rätta eller inte :) Tiden rullar, och nånstans på vägen dyker nog prinsen upp :)
 

 
nästa grabb jag skaffar, om det blir om 2 eller 10 år.
det ska vara mannen jag dör med! 
jag vill bara ha äkta kärlek,
sån kärlek man vet att man verkligen
kommer gå hand i hand till sista andetaget.
nåt annat vill jag inte ha, nåt annat klarar jag mig utan.
men Han finns, nånstans.
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback