Att fastna.

Om man känner ett par, och man vet att tjejen i fråga mår skit i förhållandet, hon är inte lycklig, det är inte rätt! Då är det så lätt att tänka men dumjävel varför går du inte därifrån?? Så var jag ofta. Men jag förstår nu tjejerna som fastnar, jag har själv fastnat.. I mitt förra förhållande satt jag fast. Visst hade vi våra bra stunder men min magkänsla skrek att jag skulle gå, det var inte rätt, på många sätt och vis var det så fel! Jag var med fel partner men det var ju min trygghet och det är klart att man gör allt i sin makt att inte lämna sin trygghet, det är mänskligt. Då det tog slut på sättet det tog var jag så förbannad och bitter och allt, kände mig orättvist behandlad (vilket jag var) men kände mest vafaan har jag gjort för att förtjäna denna skit?! Nu i efterhand känner jag att jag fick det jag alltid velat. Jag hade önskat att något riktigt hemskt skulle hända så jag kunde få kraften att lämna förhållandet och aldrig gå tillbaka.
 
Än idag minnst jag kvällen då jag inte klarade av mer så jag gick ut för en promenad. Det var vinter, mörkt, tyst ute för det var sent på kvällen. Jag minns att jag ville gråta men det gick inte, tårarna bara rann i tystnad. I den stunden stannade jag upp och jag uppriktigt bad och önskade att något hemskt skulle hända så jag kunde slita mig loss, jag var medveten om att jag satt fast och jag var ännu mer medveten om att jag aldrig skulle klara av att gå ifrån min trygghet om inte något hemskt hände. Jag fick precis vad jag önskade mig helt enkelt. Alla mina vänner stod som frågetecken då det tog slut, det är ju inte konstigt. Jag hade inte berättat för nån vad mina magkänslor sa mig, det var något jag skämdes för och inte ville tro på. Jag behövde få erfara det för att aldrig hamna där igen. Idag lyssnar jag mer på min magkänsla. Om jag skulle känna att det är fel, jag är med fel partner skulle jag gå min väg, jag tror att jag har den styrkan idag med tanke på hur långt jag lät det förra förhållandet gå utan att jag gjorde något. Jag skulle inte vara så dum mot mig själv igen. Därför känns det så skönt idag. Jag har en pojkvän jag känner är rätt. Visst kan vi tjafsa och vara oense, alla förhållanden har sina ups and downs, men min magkänsla och hjärta säger att det är rätt. Det känns inte alls som det har gjort förut och det är så skönt. Jag kanske har hittat rätt stig.
 
 
 



Kommentarer
Postat av: Linda

var väldigt länge sen allt bra :)?

2013-08-22 @ 12:04:38
URL: http://www.nattstad.se/Lindalinnros
Postat av: Annica

Fint skrivet och kloka ord

2013-08-22 @ 16:35:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback