3 månader. <3

 
  
Har lärt mig så mycket om mig själv de senaste 1,5 åren.. har alltid älskat kärleken, aldrig varit singeltjejen, därför har det varit ganska ångestfyllt och många gånger ensamt att känna att man står själv - utan någon man vid sin sida. Oavsett var jag bestämd i vad jag behövde och ville ha - det gjorde att jag vägrade att nöja  mig med något mindre och då man säger nej till killar, backar, då känner man sig starkare. det för mig är ett tecken på att man klarar sig själv, behöver inte ha någon kille för att klara sig och det tycker jag alla ska känna innan de hittar någon att inleda något med. Man måste vara stabil i sig själv annars kommer allt krascha. Jag fann mig själv, på gott och ont. Efter de pojkar jag fick uppleva ville jag utrota hela mansdomen ungefär.. tappade hoppet då och då på att få hitta någon som verkligen är vad jag behöver och vill ha. Trodde han bara existerade i sagor, jag är en ganska krävande ung dam så jag hade ju en lång lista över egenskaper o diverse jag kände att jag behöver från en man. å andra sidan tycker jag man ska vara kräsen när det gäller kärlek - det ska ju kännas rätt!
 
Efter sista sveket då sket jag i allt. tänkte bara på mig själv och sket i allt vad som hade med kärlek att göra. Det var då han kom, från ingenstans, i min egna stad vilket är lustigt då jag tänkt att jag ALDRIG kommer hitta nån i övik för de flesta killar här beter sig som barnrumpor och inte män och det är något jag inte tål. Var på min vakt na jävulst i början, la på den här jag-bryr-mig-inte attityden där jag skämtar och är grov i käften, varför vet jag inte... för att slippa behöva känna något antagligen.. vi fortsatte träffas och mer och mer öppnade jag ögonen för honom och ännu mer rädd blev jag.... få känslor för en kille = risker, så tänkte jag då.. till slut kunde jag inte blunda för det, jag hade blivit kär och hjärtat talar högre än hjärnan just då! fantastisk skrämmande känsla. Men ganska tidigt kände jag i magen, i hjärtat att han var pålitlig, någon som är ärlig, lojal, inte ljuger och håller på. Vi var med varandra ganska intensivt, började sova med varandra osvosv.... till sist blev det vi, efter några månader.
 
 
3 månader är inte mycket men för mig har de haft stor betydelse.. det är som att varenda önskan jag haft om en man har jag fått på ett silverfat. Han är allt jag någonsin velat ha, någonsin behövt. Han är lugn,  han tar ansvar, vi delar liknande intressen, han tar hand om mig, får mig skratta så jag vill pissa på mig, ger mig sån bekräftelse och sån kärlek. Aldrig känt mig så trygg med en man förut och det är sanningen. 
Den bästa jag kunnat få helt enkelt :)
 
 
 Being with you today is worth all the broken hearts of yesterday.
 
här är min trygghet, min kärlek och mitt hjärta.
finns absolut ingen på denna jord som ens kommer
i närheten av att vara den du är!
 
3/3-13  <3
 
 



Kommentarer
Postat av: jennifer

så underbart! och du har så lätt! man måste lära sig att leva med sig själv innan man kan inleda ett förhållande :)

2013-06-04 @ 12:52:08
URL: http://jeennifeerA.blogg.se
Postat av: Annica

Grattis till er bägge <3

2013-06-05 @ 15:20:10
URL: http://annicaj73.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback