Hold me fast cause I'm a hopeless wanderer.

Ledig idag. Jobbar annars tis,ons o fre denna vecka men inte så många timmar. Känns både och. Sitter ju fortfarande fast och tar mig ingen vart. Det sägs ju att jag har alla mina svar men jag blockerar mitt hjärta med min hjärna. Kan mycket möjligt vara så. Hur 2014 kommer se ut har jag ingen aning om och det skrämmer skiten ur mig.. Jag känner ofta att jag inte har något. Jag vet att jag har en fin pojkvän, familj och vänner. Men allt utöver det. Jag känner mig inte hel för jag har inte hittat det jag är menad att göra, inga studier, inget yrke, inget eget boende.. Ja det har nog tärt mer på mig än vad jag trott.. Gick från att ha tryggheten att studera en utbildning och ha en egen bostad till ingenting. Jag älskade tiden i min lägenhet. Det var verkligen jag! Jag älskade att känna ansvar att det är MITT. Jag utvecklades ganska mycket under det året jag bodde själv. Än fast jag saknar det idag älskar jag ju att vara här hos Albin. Jag antar att då jag tänker på tiden i lägenheten kommer känslorna om trygghet från utb./jobb upp och det är det som är ångestfyllt. 
 
 
 
Värsta tiden i mitt liv spenderade jag ensam. Utan onödiga förhållanden.
"Flickvännen" jag var och är led jag verkligen att inte få ha någon att kalla min.
Men ju mer tiden gick desto mer älskade jag mitt egna sällskap.
Bara jag. Nu i efterhand inser jag att jag behövde stå helt på egna
fötter för att inse mycket. Sen jag var 15 hade jag varit bunden till någon
- det var på tiden. Just då mådde jag ganska dåligt men någonstans var jag ändå lycklig.
Jag kände att jag var på rätt väg. Inte fast i något jag inte ville. 
Inte känna behovet av att "jag måste ha någon bara för att inte vara ensam"
såsom många kan känna då de blivit ensamma. Ett år gick med dejtande men 
inget förhållande. Jag blev stark av det. Säga nej. Säga hejdå till såna som inte
förtjänade mig eller helt enkelt inte var rätt för mig. Minsta lilla jag kände jag blev illa
behandlad gick jag. Den styrkan hade jag inte förr men efter det som hänt 
insåg jag att jag måste värdera mig själv högre och sätta ner foten,
det gjorde jag. 
 
Så jag vet, allt händer av en anledning. Just då då jag var förbannad och kände att allt
var hopplöst kunde jag såklart inte inse det, men det gör jag idag. Det är så jag idag försöker tänka. Att allt händer av en anledning och framförallt - att i slutändan blir allt bra.
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Kommentarer
Postat av: marina

sv. Kortis! :P Nä, men då antar jag att vi har samma problem med kläder.

Precis så känner jag också, att något saknas, fast att jag har en fin pojkvän och mina katter som betyder allt för mig. Samtidigt som andra "hindrar" mig från att vara jag. Något bara saknas.

2013-11-25 @ 10:38:17
URL: http://marinapalme.blogg.se
Postat av: Frida

Härligt att vara ledig idag! :)
Det är jag med, sen jobbar jag fram till på lördag. :)

2013-11-25 @ 11:24:06
URL: http://rockabillygirl.se
Postat av: MADDISENJ.SE

Det är svårt att hitta den där sista pusselbiten men den dyker upp när man minst anar det. Dock är det jobbet vägen fram till det..

2013-11-25 @ 13:00:02
URL: http://maddisenj.se
Postat av: Michelle

Jag känner många gånger ångest för att bo hemma, att jag inte har ett heltidsjobb och att jag inte kan bli garanterad jobb inom min utbildning.. otrolig press och stress om att lyckas. Man kämpar och hoppas, man känner att man verkligen försöker men är fortfarande rädd att det aldrig ska ske. Usch.. det värsta är att du kan inte göra så mycket. Bara kämpa vidare och låta tiden visa sig...

tufft att va ung! :P

2013-11-25 @ 13:20:00
URL: http://mischakaro.blo.gg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback