it takes strength to ask for help.

Fantastisk dag igår! Jag har ofta tendensen att tänka negativt. Jag vågar sällan drömma mig bort till det jag verkligen önskar för jag är rädd att det inte blir så och då blir jag så ledsen, därför tänker jag hellre att "det kommer aldrig gå ändå". Det i sig gör mig också ledsen så ja, det är svårt att ha en balans i det hela tycker jag. Men igår kändes allt bra, jag var väldigt lugn i tankarna, "allting ordnar sig" tänkte jag hela tiden. Jag tycker inte om att jag tänker så negativt ang. saker som rör mig själv, samtidigt har jag extremt svårt för såna som drömmer sig bort totalt, jag är mer realistisk då.. Man ska inte vara negativ men heller inte orealistiskt positiv. 
 
 Jag har blivit extremt noggrann med att inte försöka stressa. Som jag nämnde har stressen visat sig på mitt yttre och min hjärna skriker att jag ska vara på gymmet 24/7 men det kommer inte hjälpa, jag kommer vara stressad vilket kommer göra det hela ÄNNU värre. Jag tycker inte om att träna av ren stress.. Självklart älskar jag att gymma men inte pga jag känner jag måste. Med tanke på att jag en gång hatat min kropp är jag självkritisk till 1000, jag kommer nog aldrig riktigt bli nöjd så det är såå svårt för mig att acceptera att stressen faktiskt förstört en del av det fysiska, jag klankar ner på mig själv så sjukt mycket,  jag känner mig dålig, som att jag svikit mig själv. Jag har lovat mig själv att bli bättre på att sluta se ner på mig själv och ist höja mig själv för de saker jag faktiskt gör bra. Det är bara fruktansvärt svårt att förändra hur man alltid varit. Min stress ska bort, mitt självförtroende ska tillbaka och med tanke på min envishet kommer jag inte ge mig förrän jag är där, men det kommer bli tuffare än tufft det är jag medveten om.
 
 
Förr avundades jag tex tjejer som hade snygga kroppar, idag avundas jag helt vanliga människor, såna som inte ser ut som mitt "ideal" men man ser hur pass nöjda de är med sig själva, hur mycket de älskar och respekterar sig själva. Det är något jag verkligen avundar och tycker är fint. Dit ska jag!
 
Det är en jävlig kombination, att ha dåligt självförtroende, vara stressad och vara en stjärna på att klanka ner på sig själv - tro mig. Jag skulle inte önska det till min värsta fiende. Min stress lägger jag mest energi på just nu. 
Jag har redan nu blivit bättre på att sätta mig ner i lugn och ro och bara andas och lugna ner mig själv då jag känner mig arg och stressad, jag känner mig hoppfull! Imorgon ska jag till min kurator också, kanske vänder jag äntligen blad! 
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback