2015.

 
Många tankar i hjärnkontoret för tillfället. Många gånger velat ta mitt pick och pack till en ny stad, nytt folk, allt nytt. Jag tror det är för jag känt jag tappat bort så mycket av mig själv under 2014. Utomstående vet inte, inte ens min familj. Jag har tendensen att vilja göra saker ifred,ensam. Detta år har varit psykiskt jobbigt för mig. Mycket har hänt på samma gång. Tusen nya intryck, nya människor, anpassa sig. Jag gick från att vara stabil. Jag hade min lägenhet, jag pluggade, jag hade mina vänner i klassen och än fast jag var singel var jag så jävla stark. Stolt över mig själv. Allt förändrades. Jag är oerhört tacksam att jag har kärleken i mitt liv misstolka mig inte, men det är mycket som försvunnit av mig under hela året. Jag har blivit en annan version av Lovisa på något sätt. Jag har alltid kunna definera mig själv, vetat vem jag är. Det kan jag inte helt idag. Aldrig någonsin behövt bli bekräftad av andra människor - alltid struntat i om folk tycker om mig eller inte. Det här året var inte så. I samband med att jag nu känner av energier mer än förut har gjort allt värre.. Många gånger känt mig fel, dålig, sämre än andra och det är inget jag skyller andra på heller. Jag är/har varit för svag. På något sätt har jag brutit ner  mig själv, omedvetet men också medvetet. Det är som jag sett mig själv försvinna mer för varje dag. Men jag vet också att allt blir bättre för jag har haft det rent ut sagt pissigt med det här. Jag tror man i livet möts av motgångar inte bara för att utan för att lära sig, växa som person. Det känns verkligen som jag fick väldigt många motgångar på en och samma gång och det fick mig mer eller mindre att rasera. 
 
Egentligen har jag spenderat mestadels av min energi detta år på att hitta tillbaka till mig själv, bygga tillbaka någon slags stolthet. Jag har kommit en bit på vägen men jag vet att det är mycket kvar. Jag är väl medveten om att jag har ett bra liv. Jag har fina människor kring mig som jag uppskattar men jag själv har tappat gnistan. Jag prioriterar alltid min hälsa först av allt - oavsett vad alla andra tycker. Där står jag kvar idag. Det spelar ingen roll om folk vill se mig som en gnällspik, vek eller svag. Jag kommer alltid anse att hur jag mår är det absolut viktigaste, det är något alla människor ska men få som gör.. 
 
 
 
Hursomhaver så mår jag bra idag men året har tärt på mig. Visserligen gjort mig stark men många gånger brutit ner mig. Därför bävar jag för ett nytt år för jag tror inte jag kommer orka med ett likadant år. Och på något sätt känner jag att jag har skött mina kort rätt, jag har kämpat, är det inte då allt vänder och något fantastiskt kommer?
Jag vill tro det.
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback