Jag längtar efter sinnesro.

Varför jag är osäker och har dåligt självförtroende grundar helt klart i det faktum att jag varit överviktig hela mitt liv tills jag blev 16 år. Jag tog tag i mitt liv och blev av med min övervikt men någonstans har jag lyckats bära med mig känslorna som infann sig då jag var större... Osäker. Jag ser konstig ut. Är ful. Tror jämt att folk tycker jag är konstig. Det har jag inte släppt än. Mitt "tjocka" tänkanden finns kvar idag. Därför är jag som jag är. Väldigt osäker, har svårt att ta emot komplimanger, speciellt om det är utseenderelaterat. Ser bara fel på min kropp och det är inte bra. Vissa dagar kan jag känna att allt är ok men oftast känner jag mig besviken på mig själv. Att jag ser ut som jag gör kroppsmässigt. Ser det som ett svek. Jag kan aldrig bli nöjd och jag är rädd att så kommer jag vara livet ut. Det är ganska jobbigt att vara såhär. Visst kan man ha komplex men jag har märkt att med åren hittar jag bara mer och mer fel på mig själv utseendemässigt och jag tror det är alla gamla känslor som jag fortfarande bär på.
 
 
Jag skriver inte det här för att höra något om att jag var duktig för den här historian är gammal för mig och än idag ser jag inte att jag var duktig, jag var ansvarsfull. Jag skriver det för att få folk att inse än en gång att hälsa inte bara är det fysiska. Jag känner inte att jag är 100% hälsosam än. Jag gjorde mig av med min fysiska ohälsa men det psykiska har jag burit med mig och jag vet inte hur jag ska göra mig av med det. Jag sliter mig själv åt två olika håll hela tiden. Ena rösten säger att jag ska vara nöjd, att jag är bra som jag är. Men den andra är mycket starkare och den klankar ständigt ner på mitt yttre, jag är fel, jag ser fel ut och jag har bara mig själv att skylla. Jag hoppas jag en dag blir fri från det här, det förstör mycket av mig.
 
 
Jag kan ju vara duktig på att predika att man ska vara nöjd med sin kropp, älska sig själv och acceptera sig själv. Det är ganska komiskt då jag själv inte kommit dit än. Hursomhaver är det ändå ett mål jag tycker alla människor bör ha. Jag kämpar med det och det har jag gjort hela livet.
 
15 år - 22 år
 
Har knappt några bilder kvar sen jag var överviktig på datorn. Jag fick min första pojkvän då jag var överviktig och jag tror att hans kärlek gav mig det där lilla självförtroendet jag behövde för att ta mig i kragen och det kommer jag alltid känna tacksamhet över. Idag har jag också en pojkvän som är väldigt stöttande och ger mig komplimanger vilket jag uppskattar väldigt mycket men i slutändan är jag ändå ensam i båten. Det är ju mitt psyke och mitt problem, min sak att handskas med.
 
 
 
 
 
 
______________________________________
Nu ska jag ut på en promenad och rensa tankarna, bästa tiden på hela dagen!
 



Kommentarer
Postat av: Frida

Jag tycker att du är duktig :)

2014-03-04 @ 10:12:48
URL: http://rockabillygirl.se
Postat av: Mirjam Wallmark

Det är väldigt svårt att vara nöjd med sin kropp, man ser hela tiden saker som man tycket kan vara bättre.
Det är väldigt irriterande, men man måste väl försöka älska sig själv och sin kropp antar jag!

kram

2014-03-04 @ 12:24:35
URL: http://mirjamwallmark.blogg.se
Postat av: LORISSA LOVEBOMB

Jag känner igen mig mycket i tankarna i det här inlägget. Har faktiskt vägt 20 kilo mer än jag gör nu.

2014-03-04 @ 12:37:12
URL: http://lorissalovebomb.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback