Grattis pappa :)

Idag fyller min pappa år, det är läskigt att tänka tanken att en dag finns han inte mer... usch!!
Det är något speciellt med pappa. Han säger sällan jag älskar dig osv men på något sätt utstrålar han det väldigt mycket. Då jag följde han till stugan visste han att jag inte mådde bra men istället för att hetsa lös över det som min mamma är expert på (orolig som hon är) sa han bara "jag finns här om du vill prata." Så var det bra med det. Han har alltid låtit mig begå mina egna misstag vad gäller killar och annat och det tycker jag är riktigt bra! Hur ska man annars lära sig om någon annan tar ens beslut? Han har aldrig lagt sig i för mycket, han vet att jag bara berättar det jag vill och annars vill jag bli lämnad ifred. Det har varit oerhört skönt då mamma är raka motsatsen. Han har alltid litat på mig. Då andra ungdomar fifflade med att dricka osv då hela den härvan började dolde jag aldrig någonting. Då man inte hade någonstans att festa var dörren alltid öppen hos oss. Jag har alltid skött mig och jag tror det beror på att jag fått så fria tyglar. Jag har alltid känt att pappa litar på mig, pappa vet att jag sköter mig - det har gjort att jag aldrig behövt göra saker i smyg eller bli rebell som många unga blir med för stränga föräldrar.  Trots att jag fått fria tyglar och allt sånt har jag också lärt mig ta ansvar tidigt, jag är inte bortskämd på något sätt och det är tack vare pappa. 
 
 
 
Har alltid varit en mammas-flicka men på senare år är jag helt klart pappas-flicka. Det är inte förren nu då jag är 23 jag egentligen fått upp ögonen för vilken bra uppfostran pappa egentligen gett mig. Det är något fint tycker jag och jag kommer absolut ta vidare mycket av det då jag själv skaffar barn. Jag är mest lik pappa i sättet. Svårt för det känsliga. Vi säger inte jag älskar dig och pratar om känslor osv, det blir som för jobbigt för oss och om vi väl hamnar där skämtar vi bort allt. Det har alltid varit vårt vapen. Trots det vet jag ändå precis var jag har honom. Får alltid höra av farmor hur stolt han är över oss döttrar, att han alltid står på vår sida, vi kan aldrig göra något fel i hans ögon. Det här säger han självklart inte till oss för det blir för känsligt. 
 
 
 
Ingen förälder är perfekt för människan i sig är inte perfekt. Jag är väldigt tacksam över hur min pappa uppfostrat mig. Jag har alltid känt mig älskad, uppskattad, "bra", någon som tror på mig och uppriktigt är stolt över mig oavsett vad jag gör. 
 
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback