Samma gamla visa.

Igår var jag på sjukhuset. Ensam, vilket jag sällan är för jag hatar det. Iaf. Testet gick ju faktiskt bra men sen gick ju allt åt helvete. Aldrig mått så fysiskt dåligt någon gång. Låste in mig på första bästa toalett och la mig på golvet för att försöka lugna ner mig. Sen tänkte jag att jag skulle köpa något att äta för då mår man bättre men i detta fall höll jag istället på spy av tanken att jag skulle äta något. Hur jag lyckades ta mig ner till entren fattar jag inte för jag såg ingenting. Det tjöt och brusade i öronen och var svart för ögonen. Så skulle jag in på kiosken för att köpa något men det var bara att gå ut för ja, jag såg ju ingenting. Sen kom svetten. Bara rann av mig. Till slut blev det bättre men efter upplevelsen av att ha varit på väg att svimma typ 10 gånger på 10 minuter kommer jag aldrig mer vilja vara med om och jag kommer tvinga med mig Albin nästa gång. Jag gör det fan inte själv igen. För första gången tror jag han fattar hur illa jag tycker om sjukhusvistelser för vi pratade nästan direkt efteråt så han hörde hur jag mådde. 
 
Såna här händelser får mig att tänka till. Hur i helvete ska jag i framtiden klara av att vara gravid?! Jag kommer ju fan svimma varenda dag. Jaja det är om några 10, 20 år. Så känns det. Nu ska jag iaf ut på en morgonpromenad, käka frukost, gå till gymmet och sen möta upp Lena i stan. Känns som en behövlig dag för gårdagen var oerhört deprimerande av många anledningar. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback