Sommar men snart höst.

Känner att den där äckligt jobbiga höstdepressionen är på ingång. Jag älskar hösten, den är så mysig och den bästa årstiden enligt mig. Men mina två senaste höstar har bestått av tårar, förvirrning, nedstämdhet och allmänt kasst. Kroppen har upplevt det och nu då tiderna börjar komma dit igen reagerar jag just därför panikslaget. Är så less på det här. Då början av året var ett jävla helvete för mig och jag nu i sommar mått så fantastiskt bra är jag totalt livrädd att hösten ska bli som de två senaste, mentalt kommer jag inte orka med det, så känner jag.
 
Så otroligt mycket jag vill dela med mig av här som jag alltid tidigare gjort men nu väljer att hålla för mig själv. Det är synd. Jag saknar att vara brutalt ärlig och jag saknar framförallt era fina kommentarer/mejl då jag väl öppnar upp mig. Det var främst det som gjorde att jag gillade att blogga, nu då jag lagt band på mig är det inte lika kul längre. Det märks nog också med tanke på att jag sällan skriver.
 
____________________________________
 
Orkar inte gräva ner mig mer i det. Ska ut på en intervallrunda som känns pissjobbigt men det kommer kännas king då jag kommer in igen. Har kondition enbart denna vecka. Mest för att få igång kroppen men också för att det är så fint väder. Orkar inte trycka på ett unket gym då!
 
Kollat igenom gamla inlägg. Jag saknar hur jag var. Så jävla rå och obrydd men ändå så överdrivet känslig. Jag kunde stänga på och av mitt känslosystem och jag älskade verkligen de gånger jag lyckades skita i hela jävla världen och inte bry mig ett piss. Det är frihet för mig. 
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback