Tisdag.

Tröttheten sitter kvar. Irriterande men inte mycket att göra åt. Jaja. Igår hade vi öppet en timma längre, kändes konstigt att komma hem så sent än fast det bara var en timma :P Idag jobbar jag men bara några timmar. Skönt för sen kommer Lena och hälsar på. Ska bli sååå mysigt :D:D Hon flyttar dessutom betydligt närmare mig i Januari. Kommer kunna ta tåget på en halvtimma till varann. Typ bästa julklappen i år! Skrattar som allra högst med henne och hon är nog den enda i hela universum som förstår mig. 
 
Alla har sina mörka hemligheter, sånt där man inte berättar för någon. Kanske inte ens sin partner. Lena vet allt om mig, saker jag döljer för alla andra, allt jag inte vill någon ska veta om mig. Den jag litar på mest här i livet är faktiskt just henne. Det är fint, något jag värdesätter enormt. Hellre en sinnessjukt bra vän än 10 halvdana. Sån har jag alltid varit.
 



Kass hälsa.

Nåt är fel på mig. Förut var jag alltid ute och gick morgonpromenader i hyfsad tid. Idag då jag vaknar är jag död. Alltså totalt död och det känns som jag inte ens orkar kliva upp. Så har jag haft det i flera månader. Vad fan är felet? Utöver det hinner jag ju aldrig heller komma in i min träningsrutin för jag blir sjuk hela satans tiden. Det är så jävla irriterande och jag blir så arg. Jag hatar att känna mig trött, hängig och inte få träna. Jag måste ju ha brist på allt i min kropp. 
 
 
Iaf denna vecka är jag ju frisk, eller jag intalar mig själv det iaf. Kroppen är så fruktansvärt tung och hängig och jag förstår inte varför. Förra gången jag blev frisk var jag dum nog att träna 5 dagar på raken, än fast jag på passen inte går all in är det rätt kasst att köra många pass på raken då man nyss varit sjuk. Så jag blev sjuk igen. Denna vecka ska jag inte göra om samma misstag, vilade i måndags, tränade igår och ska iväg till gymmet idag. Så vilar jag imorgon osv. Håller tummar och tår att jag håller mig frisk så jag kan komma in i alla rutiner igen och att jag blir pigg. Det här är ju fan hemskt.
 
Tror jag aldrig varit så tung och svag som jag är idag. Tung vet jag iofs inte då jag slopat vågen för längesen men känslan i kroppen. Tung, dåligt tung. Jag intalar mig att efter all juletid kommer jag vara frisk som en nötkärna och ha tusen ton motivation och känna mig pigg och alert som jag alltid annars gör. 
 



Fredag och helg osv.

Idag jobbar jag men ska in tidigare till stan för jag har ÄNTLIGEN kommit på vad jag ska köpa till Albin i julklapp.  Är i stort sett klar med alla klappar förutom Calle. Det är svårast att köpa till killar tycker jag. Till en tjej kan man ge smycken, smink, dofter osv. Killar är svårare. Jaja. Stänger idag. Mysigt faktiskt. Älskar att jobba då jag ser att det är mörkt ute. Ska också fixa en present till Cissi och Calle för de har ju förlovat sig. Så fint!!! Visste inte alls att man gav varann presenter då man bytt ringar men mamma sa att det gör man visst det. Vet vad jag vill ge så hoppas det går vägen! På söndag ska hela familjen åka dit och det ska bli sååå mysigt!! Önskar att Cissi bodde i övik så vi kunde ses mer ofta menmen. Vi pratar i telefon typ varje dag så det är ju en liten tröst iaf. 
 
Roligast är nog att festa med mina systrar. Cissi är ett shotfreak, kattis skrattar åt allt. Alltså verkligen allt och hon har ett sjukt smittsamt skratt också. Jag har tendensen att uppriktigt tro att oavsett vad så fixar sig allt. Standardfras jag lägger är  "Äh de ordnar sig." Än fast jag har noll koll på allt. Mitt singelår bestod typ mestadels av fester och det var så jävla kul. Idag är jag inte den partyprissen men det året var så förbannat kul!
 



Tiden går så fort men ändå så långsamt.

Denna vecka har gått rätt segt. Beror dels på att jag varit ledig och inte kunnat träna. Svinmysigt att Albin varit hemma dock :) Igårkväll var jag ute och åt med tjejerna från jobbet, mysigt och roligt som alltid med de två :) Idag blir det lugnt. Ska ut på en promenad nu för jag har ju fan bara suttit på arslet hela veckan. Känner mig bättre men vågar inte hoppa på träningen än. Något ganska läskigt är att jag vaknat prick 08:19 varje morgon denna vecka. Kroppen får ju som en inbyggd väckarklocka sägs det men jag tycker det är rätt läskigt ändå..
 
 
 
Läskigt sant. Precis såhär var det då Albin kom in i mitt liv. I början tror jag varken han eller jag såg varann på det sättet. Sen bara hände det. Fascinerande och ganska fint ändå. Jag har sen första dagen sagt att Albin och jag är som tagen ur två olika världar och det är vi verkligen, ändå funkar vi så bra ihop. Han är lugnet, den översnälla som har svårt att säga Nej. Jag är stormen och har egentligen aldrig haft svårt att säga Nej. Han har lugnat ner mig och jag vill tro att jag gett han lite mer skinn på näsan. Båda har vi bra egenskaper men också avsaknad av andra positiva egenskaper som vi istället lär utav varandra. Det är nog det bästa, att inte vara för lika varann. Att lära sig av varann och på så sätt komplettera varandra. 
 
 



Sjukstuga

Jag är iofs inte så sjuk. Inte så att jag skulle gå och träna men är inte svinsjuk. Albin däremot är dyngsjuk. Han är aldrig hemma från jobbet men har varit hemma igår och idag. Synd om han, trots allt är det mysigt att han är hemma nu då jag är ledig! :) Jag dricker tusen liter vatten och spritar händerna dygnet runt typ. Av jobbet får jag jättetorra händer för jag är kass på att ha handskar men har smörjt in dom med massageolja. Funkar svinbra. Då jag masserade via skolan förr var mina händer len som en babystjärt så antog det var pga oljan :)
 
Idag händer inte mycket. Har iaf tänkt baka bullar. Ska slänga upp recept på ett par jättesimpla men riktigt goda julsnittar senare idag, typ det enklaste jag bakat :) 
 
Såna här vill jag ha! jag har ju bara den töräckliga från apoteket som luktar rensprit. 
 



2:a Advent

Redan andra advent, sjukt vad tiden går fort! Har precis ätit frukost och fika framför de två tända ljusen. Öppnat paket också. Jag och Albin har köpt 24 paket åt varann så vi öppnar ett varje dag fram till jul. Mysigt :)
 
Idag jobbar jag. Något som känns svintråkigt är att jag vaknade med ont i halsen. Fyfan. Jag som haft en sån bra träningsvecka och nyss varit sjuk i tre veckor. Men det här är typiskt. Immunförsvaret är kasst då man varit sjuk och sen börjar träna. Viktigaste jag måste tänka på är att käka något direkt efter träningen då jag upplever att jag oftast blivit sjuk då jag inte ätit något direkt. I veckan är jag långledig så jag ska nog bli frisk. Eller jag är frisk, intalar jag mig. ;) Efter jobbet ska vi till Kattis och Ante på adventsfika. Förra söndagen var vi hos mina föräldrar  :)Adventsfika har jag vuxit upp med. Det hör till att man sitter ner tillsammans med tända ljus och fikar. :)
 
Fick träffa älskade lilltarzan förra helgen men han har blivit så smal :( Han äter, mår bra och är precis som vanligt men ändå så fruktansvärt smal. De har varit hos vetrinären men de hittar inget. Så länge han äter och visar friskhetstecken är väl allt ok. Han är ganska gammal också, 17 år tror jag. Bävar dagen han försvinner. :( 
 



Fredag och jobbhelg.

Så mysigt att kliva upp då det är mörkt ute. Jag vet många blir deppiga av det, jag älskar mörkret av någon anledning. Idag jobbar jag till stängning, ska träna innan det. Min hälsa detta år har varit den sämsta i min livshistoria, både psykiskt och fysiskt. I början av året var jag i botten psykiskt. Tvingade trots allt arslet till gymmet för jag har alltid vetat att om jag slutar med mina rutiner kommer jag rasera totalt om jag redan mår dåligt. Men jag gillar inte att träna i ren tvång, det är inte kul. Det ger mig absolut ingenting. Så året har i princip bestått av discopass, oregelbundet också. Någon vecka kan jag ha lyckats med rutinerna och fått till 5 pass, en annan vecka noll. Motivationen till träning har inte funnits. Jag vill träna för det är kul, det har jag inte tyckt på hela året. För en månad sen kom jag in i mina rutiner igen sen blev jag sjuk i tre veckor. Så jävla typiskt! Men denna vecka är jag på ett nytt försök. Ska köra mitt 5:e pass idag och varje dag har jag längtat till att få träna - såsom det ska vara i mina ögon! Så kul :)
 
 
Ingen kan väl ha missat dessa hypade tröjor från Gina Tricot? Jag har dessa två nedanför men de finns i många fler färger.
 
 



Nytt försök?

Egentligen är det mycket jag har att berätta fast skriver inget. Jag vet fan inte vad som hänt. Som att ha skrivkramp fast ändå ha så mycket att dela med sig av. Jag har alltid varit öppen här på bloggen. Jag har aldrig förfinat något utan alltid velat förmedla att mitt liv kan vara underbart men också riktigt jävla pissigt - för så är det för alla. Men alla är inte som "jag", de flesta vill få andra att tro att allt är tipptopp. Det är det som också gör att folk känner skam om de mår dåligt eller dylikt - det känns inte accepterat på något sätt. Det är skevt och jag har enda sen jag startade den här bloggen velat komma så långt ifrån dessa människor som möjligt. 
 
 
Det känns fantastiskt bra att jag faktiskt trots mitt kassa bloggande än idag får fina ord från mina regelbundna läsare. Ni som accepterat mina sinnessjuka vredesutbrott här i bloggen, ni som gett mig komplimanger för hur brutalt ärlig jag kan vara. Jag vet att många just därför valt att hänga med mig i livet, jag är ärlig och vad jag förstått tycker vissa människor om det. Det värmer mitt hjärta och har alltid gjort att få höra de orden. Att jag känns äkta och att det är kul att läsa hos någon där allt inte är en rosa saga. De orden har alltid betytt mycket för mig att höra för det är ju det jag strävat efter. 
 
 
Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera här till mina få regelbundna läsare. För min skull också såklart. På slutet ni mest fått ta del om positiva saker i livet, men mitt liv är inte bara positivt. Jag har mina pissiga dagar än fast de är färre av dem. Jag vill vara öppen här för jag mår uppriktigt bra av det och jag vill än idag förmedla det till er, man kan bara vara människa och om man har en pissdag där man vill ge fingret åt hela världen, gör det. Man ska inte bry sig så mycket om vad alla andra tänker och tycker. Jag har alltid varit hon som gett blanka fan i vad folk tycker/tänker om mig men på senare år har den sidan av mig rubbats, det gillar jag inte och jag försöker hitta tillbaka till det. Jag är väluppfostrad, har stort hjärta men alltid gått min väg och inte brytt mig om andras åsiker om de trycker ner mig. Hon vill jag vara, som jag alltid varit. 
 
___________________________________
 
Jag hoppas ni inte tror att jag blivit finikanten med ett liv som är orealistiskt bra, det är inte så. Den gamla Lovisa finns kvar. Hon som svär sig hes över de mest meningslösa sakerna, hon som spyr galla på livet titt som tätt. Det är viktigt för mig, att inte bli sedd fel. Och till er som gett mig fina ord, det betyder enormt mycket ska ni veta och jag är tacksam över att ni ens tar er tid att skriva det!
 
 
(nästa inlägg tar inte en timme att läsa, jag lovar!)