Så jävla lat.

Känner jag mig. Inte tränat på hela veckan. Hade ont i halsen mån,tis,ons. Sen övergick det till någon konstig snuvattack som jag aldrig annars har. Får dock inte samma panikkänsla av att inte kunna träna längre. Tror mycket beror på att jag lagt alla fysiska mål långt upp på hyllan. Det är det bästa jag gjort. Mår faktiskt mycket bättre av det. Får lätt ångest av just såna saker och vill bort från det.  Jag vill se ut som jag gör och känna glädje av det. Känna att jag är fin och bra precis som jag är. Det är mitt mål och vissa dagar känns det som jag aldrig kommer ta mig dit men skam den som ger sig. 
 
Igår diskuterade jag och Albin hur sjukt dum i huvudet man egentligen är. Man sitter och klagar på alla jävla komplex man hittar på sin kropp, aldrig är man nöjd. Man är ful, för tjock, för smal - ja vad det nu kan vara man stör sönder sig på. Jag skäms över att jag varit sån för jag har en 100% frisk kropp och det har inte alla. Hur fan kan man sitta och klanka ner på något så dumt som ens yttre då det finns de som kämpar för sina liv i cancer och dylikt? Usch. Jag hoppas hela den här ytliga trenden vänder för det är inte sunt. Folk glömmer bort vad som egentligen betyder, men det ska inte jag göra.
 
 
2015 har varit tungt på många sätt och vis. Inget jag pratat om. Inget folk vet om kanske. Det ligger mycket dolt under ytan. Alla har vi något vi kämpar med. Jag har slitit som ett djur psykiskt det här halvåret och det känns fantastiskt att jag börjar hitta mig själv igen.
 
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback