Tisdag.

Tröttheten sitter kvar. Irriterande men inte mycket att göra åt. Jaja. Igår hade vi öppet en timma längre, kändes konstigt att komma hem så sent än fast det bara var en timma :P Idag jobbar jag men bara några timmar. Skönt för sen kommer Lena och hälsar på. Ska bli sååå mysigt :D:D Hon flyttar dessutom betydligt närmare mig i Januari. Kommer kunna ta tåget på en halvtimma till varann. Typ bästa julklappen i år! Skrattar som allra högst med henne och hon är nog den enda i hela universum som förstår mig. 
 
Alla har sina mörka hemligheter, sånt där man inte berättar för någon. Kanske inte ens sin partner. Lena vet allt om mig, saker jag döljer för alla andra, allt jag inte vill någon ska veta om mig. Den jag litar på mest här i livet är faktiskt just henne. Det är fint, något jag värdesätter enormt. Hellre en sinnessjukt bra vän än 10 halvdana. Sån har jag alltid varit.
 



Kass hälsa.

Nåt är fel på mig. Förut var jag alltid ute och gick morgonpromenader i hyfsad tid. Idag då jag vaknar är jag död. Alltså totalt död och det känns som jag inte ens orkar kliva upp. Så har jag haft det i flera månader. Vad fan är felet? Utöver det hinner jag ju aldrig heller komma in i min träningsrutin för jag blir sjuk hela satans tiden. Det är så jävla irriterande och jag blir så arg. Jag hatar att känna mig trött, hängig och inte få träna. Jag måste ju ha brist på allt i min kropp. 
 
 
Iaf denna vecka är jag ju frisk, eller jag intalar mig själv det iaf. Kroppen är så fruktansvärt tung och hängig och jag förstår inte varför. Förra gången jag blev frisk var jag dum nog att träna 5 dagar på raken, än fast jag på passen inte går all in är det rätt kasst att köra många pass på raken då man nyss varit sjuk. Så jag blev sjuk igen. Denna vecka ska jag inte göra om samma misstag, vilade i måndags, tränade igår och ska iväg till gymmet idag. Så vilar jag imorgon osv. Håller tummar och tår att jag håller mig frisk så jag kan komma in i alla rutiner igen och att jag blir pigg. Det här är ju fan hemskt.
 
Tror jag aldrig varit så tung och svag som jag är idag. Tung vet jag iofs inte då jag slopat vågen för längesen men känslan i kroppen. Tung, dåligt tung. Jag intalar mig att efter all juletid kommer jag vara frisk som en nötkärna och ha tusen ton motivation och känna mig pigg och alert som jag alltid annars gör. 
 



Fredag och helg osv.

Idag jobbar jag men ska in tidigare till stan för jag har ÄNTLIGEN kommit på vad jag ska köpa till Albin i julklapp.  Är i stort sett klar med alla klappar förutom Calle. Det är svårast att köpa till killar tycker jag. Till en tjej kan man ge smycken, smink, dofter osv. Killar är svårare. Jaja. Stänger idag. Mysigt faktiskt. Älskar att jobba då jag ser att det är mörkt ute. Ska också fixa en present till Cissi och Calle för de har ju förlovat sig. Så fint!!! Visste inte alls att man gav varann presenter då man bytt ringar men mamma sa att det gör man visst det. Vet vad jag vill ge så hoppas det går vägen! På söndag ska hela familjen åka dit och det ska bli sååå mysigt!! Önskar att Cissi bodde i övik så vi kunde ses mer ofta menmen. Vi pratar i telefon typ varje dag så det är ju en liten tröst iaf. 
 
Roligast är nog att festa med mina systrar. Cissi är ett shotfreak, kattis skrattar åt allt. Alltså verkligen allt och hon har ett sjukt smittsamt skratt också. Jag har tendensen att uppriktigt tro att oavsett vad så fixar sig allt. Standardfras jag lägger är  "Äh de ordnar sig." Än fast jag har noll koll på allt. Mitt singelår bestod typ mestadels av fester och det var så jävla kul. Idag är jag inte den partyprissen men det året var så förbannat kul!
 



Tiden går så fort men ändå så långsamt.

Denna vecka har gått rätt segt. Beror dels på att jag varit ledig och inte kunnat träna. Svinmysigt att Albin varit hemma dock :) Igårkväll var jag ute och åt med tjejerna från jobbet, mysigt och roligt som alltid med de två :) Idag blir det lugnt. Ska ut på en promenad nu för jag har ju fan bara suttit på arslet hela veckan. Känner mig bättre men vågar inte hoppa på träningen än. Något ganska läskigt är att jag vaknat prick 08:19 varje morgon denna vecka. Kroppen får ju som en inbyggd väckarklocka sägs det men jag tycker det är rätt läskigt ändå..
 
 
 
Läskigt sant. Precis såhär var det då Albin kom in i mitt liv. I början tror jag varken han eller jag såg varann på det sättet. Sen bara hände det. Fascinerande och ganska fint ändå. Jag har sen första dagen sagt att Albin och jag är som tagen ur två olika världar och det är vi verkligen, ändå funkar vi så bra ihop. Han är lugnet, den översnälla som har svårt att säga Nej. Jag är stormen och har egentligen aldrig haft svårt att säga Nej. Han har lugnat ner mig och jag vill tro att jag gett han lite mer skinn på näsan. Båda har vi bra egenskaper men också avsaknad av andra positiva egenskaper som vi istället lär utav varandra. Det är nog det bästa, att inte vara för lika varann. Att lära sig av varann och på så sätt komplettera varandra. 
 
 



Sjukstuga

Jag är iofs inte så sjuk. Inte så att jag skulle gå och träna men är inte svinsjuk. Albin däremot är dyngsjuk. Han är aldrig hemma från jobbet men har varit hemma igår och idag. Synd om han, trots allt är det mysigt att han är hemma nu då jag är ledig! :) Jag dricker tusen liter vatten och spritar händerna dygnet runt typ. Av jobbet får jag jättetorra händer för jag är kass på att ha handskar men har smörjt in dom med massageolja. Funkar svinbra. Då jag masserade via skolan förr var mina händer len som en babystjärt så antog det var pga oljan :)
 
Idag händer inte mycket. Har iaf tänkt baka bullar. Ska slänga upp recept på ett par jättesimpla men riktigt goda julsnittar senare idag, typ det enklaste jag bakat :) 
 
Såna här vill jag ha! jag har ju bara den töräckliga från apoteket som luktar rensprit. 
 



2:a Advent

Redan andra advent, sjukt vad tiden går fort! Har precis ätit frukost och fika framför de två tända ljusen. Öppnat paket också. Jag och Albin har köpt 24 paket åt varann så vi öppnar ett varje dag fram till jul. Mysigt :)
 
Idag jobbar jag. Något som känns svintråkigt är att jag vaknade med ont i halsen. Fyfan. Jag som haft en sån bra träningsvecka och nyss varit sjuk i tre veckor. Men det här är typiskt. Immunförsvaret är kasst då man varit sjuk och sen börjar träna. Viktigaste jag måste tänka på är att käka något direkt efter träningen då jag upplever att jag oftast blivit sjuk då jag inte ätit något direkt. I veckan är jag långledig så jag ska nog bli frisk. Eller jag är frisk, intalar jag mig. ;) Efter jobbet ska vi till Kattis och Ante på adventsfika. Förra söndagen var vi hos mina föräldrar  :)Adventsfika har jag vuxit upp med. Det hör till att man sitter ner tillsammans med tända ljus och fikar. :)
 
Fick träffa älskade lilltarzan förra helgen men han har blivit så smal :( Han äter, mår bra och är precis som vanligt men ändå så fruktansvärt smal. De har varit hos vetrinären men de hittar inget. Så länge han äter och visar friskhetstecken är väl allt ok. Han är ganska gammal också, 17 år tror jag. Bävar dagen han försvinner. :( 
 



Fredag och jobbhelg.

Så mysigt att kliva upp då det är mörkt ute. Jag vet många blir deppiga av det, jag älskar mörkret av någon anledning. Idag jobbar jag till stängning, ska träna innan det. Min hälsa detta år har varit den sämsta i min livshistoria, både psykiskt och fysiskt. I början av året var jag i botten psykiskt. Tvingade trots allt arslet till gymmet för jag har alltid vetat att om jag slutar med mina rutiner kommer jag rasera totalt om jag redan mår dåligt. Men jag gillar inte att träna i ren tvång, det är inte kul. Det ger mig absolut ingenting. Så året har i princip bestått av discopass, oregelbundet också. Någon vecka kan jag ha lyckats med rutinerna och fått till 5 pass, en annan vecka noll. Motivationen till träning har inte funnits. Jag vill träna för det är kul, det har jag inte tyckt på hela året. För en månad sen kom jag in i mina rutiner igen sen blev jag sjuk i tre veckor. Så jävla typiskt! Men denna vecka är jag på ett nytt försök. Ska köra mitt 5:e pass idag och varje dag har jag längtat till att få träna - såsom det ska vara i mina ögon! Så kul :)
 
 
Ingen kan väl ha missat dessa hypade tröjor från Gina Tricot? Jag har dessa två nedanför men de finns i många fler färger.
 
 



Nytt försök?

Egentligen är det mycket jag har att berätta fast skriver inget. Jag vet fan inte vad som hänt. Som att ha skrivkramp fast ändå ha så mycket att dela med sig av. Jag har alltid varit öppen här på bloggen. Jag har aldrig förfinat något utan alltid velat förmedla att mitt liv kan vara underbart men också riktigt jävla pissigt - för så är det för alla. Men alla är inte som "jag", de flesta vill få andra att tro att allt är tipptopp. Det är det som också gör att folk känner skam om de mår dåligt eller dylikt - det känns inte accepterat på något sätt. Det är skevt och jag har enda sen jag startade den här bloggen velat komma så långt ifrån dessa människor som möjligt. 
 
 
Det känns fantastiskt bra att jag faktiskt trots mitt kassa bloggande än idag får fina ord från mina regelbundna läsare. Ni som accepterat mina sinnessjuka vredesutbrott här i bloggen, ni som gett mig komplimanger för hur brutalt ärlig jag kan vara. Jag vet att många just därför valt att hänga med mig i livet, jag är ärlig och vad jag förstått tycker vissa människor om det. Det värmer mitt hjärta och har alltid gjort att få höra de orden. Att jag känns äkta och att det är kul att läsa hos någon där allt inte är en rosa saga. De orden har alltid betytt mycket för mig att höra för det är ju det jag strävat efter. 
 
 
Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera här till mina få regelbundna läsare. För min skull också såklart. På slutet ni mest fått ta del om positiva saker i livet, men mitt liv är inte bara positivt. Jag har mina pissiga dagar än fast de är färre av dem. Jag vill vara öppen här för jag mår uppriktigt bra av det och jag vill än idag förmedla det till er, man kan bara vara människa och om man har en pissdag där man vill ge fingret åt hela världen, gör det. Man ska inte bry sig så mycket om vad alla andra tänker och tycker. Jag har alltid varit hon som gett blanka fan i vad folk tycker/tänker om mig men på senare år har den sidan av mig rubbats, det gillar jag inte och jag försöker hitta tillbaka till det. Jag är väluppfostrad, har stort hjärta men alltid gått min väg och inte brytt mig om andras åsiker om de trycker ner mig. Hon vill jag vara, som jag alltid varit. 
 
___________________________________
 
Jag hoppas ni inte tror att jag blivit finikanten med ett liv som är orealistiskt bra, det är inte så. Den gamla Lovisa finns kvar. Hon som svär sig hes över de mest meningslösa sakerna, hon som spyr galla på livet titt som tätt. Det är viktigt för mig, att inte bli sedd fel. Och till er som gett mig fina ord, det betyder enormt mycket ska ni veta och jag är tacksam över att ni ens tar er tid att skriva det!
 
 
(nästa inlägg tar inte en timme att läsa, jag lovar!)
 
 
 
 



Albins födelsedag

Haft något segt virus i kroppen. Det bryter aldrig ut helt men man känner hur kroppen är orkeslös. Det värsta. Sällan jag drabbas av det dock. Jag blir ofta svinsjuk i 2-3 dagar sen är det över. Inte kunnat träna hela förra veckan, det gör mig rastlös, enormt.. Idag har jag varit ledig, det känns skönt. Tror kroppen inte kunnat varva ner helt och kanske också därför jag aldrig känt mig helt pigg. Känner mig på bättringsvägen så det känns bra!
 
 
Idag fyller Albin 26 år :) Hans familj var här i söndags och firade honom. Ikväll kommer min familj, de kunde inte komma i söndags så. Så imorse var jag uppe 8 och bakade! :) Han dyker nog upp närsomhelst och jag ska givetvis servera hans absoluta favoritmat; stuvade VITA makaroner med falukorv. Dom där vita makaronerna är enormt viktiga för Albin ;)
 

Stört vad tiden går fort. Känt Albin i tre år.  Då han tog kontakt med mig visste han vem jag var men jag hade ingen aning vem han var. Det är ett konstigt fenomen i lilla övik. Man tycker sig veta vem alla är. Sen var det en tid jag var ute på krogen mycket så tyckte jag borde sett han nån gång, men icke. Innan jag träffade Albin hade jag festat med hans kompisar i Umeå, han skulle egentligen också med då men var sjuk. Sånt tycker jag känns så skumt nu i efterhand :P
 
 
 
 
 
 
 
 
 



white party

 
I lördags var jag på fest med Gallerian och Gina-tjejerna. Riktigt rolig kväll :) Åt först middag på en restaurang och sen var vi i Gallerian hela kvällen tills utgång. Bra med drag var det också. Spenderade gårdagen i fosterställning i soffan typ. Såna smällar man får ta kan jag känna! :)
 
Imorse var jag ute och gick och shit vad kallt det börjar bli! Jättefint väder på så sätt att solen är framme men det är snuskigt kallt! Men det är också mysigt. Älskar ju hösten. Att det blir mörkt på kvällarna, få sitta inne med tända ljus och bara mysa. Sen är det en väldigt vacker årstid också :) Jaja. Nu ska jag få i mig frukost innan jag ska till gymmet :)
 
 
 
 



Så tack för all den kärlek som jag fått i mitt liv. Till min familj som ställer upp när som helst. Och jag vill tacka alla er för jag är här ikväll.

 Jag är totalsämst på att uppdatera här. Måste vara tråkigt för er som kikar in regelbundet att se samma jävla rubrik stå. Så känner jag då "mina" youtubers inte uppdaterat. Mycket som händer i livet fast ändå inte. Mycket jag vill dela med mig av men väljer att inte göra det. Många saker jag varit bitter över och inte förstått varför det hänt/inte hänt har jag fått klarhet i och det känns så bra. Jag är precis där jag ska vara. Mer än så behöver jag inte veta. 
 
 
 
Jag har enormt mycket att vara tacksam för i mitt liv. Idag glömmer jag inte bort att räkna med mig själv. Jag är fantastisk och förtjänar det bästa. 
Min fina som jag får somna med varje natt. Mycket glädje finns i mitt liv tack vare min fina Albin. Vad skulle vi göra utan varandra? Bästa stunderna är att skratta tillsammans med honom, skratta så mycket att man tappar andan. Finaste formen av kärlek i mina ögon. :)



Kattfas.

Helgen har varit tokmysig men gick alldeles för snabbt :( På lördag strosade vi på stan och stor eloge till grabbarna som hade tålamod med oss. Till min lycka såg jag att New Yorker har öppnat i Umeå. Min absoluta favoritbutik, varför kan inte den öppna här?! På kvällen åt och drack vi gott och bara myste. Längtar redan till nästa gång vi åker upp!
 
 
På tal om något annat är jag inne i en katt-fas igen. Jag vill verkligen ha en kattunge. NU, helst igår. Problemet är att jag lovat mig själv att bara skaffa djur som får vara ute och det kan de inte såsom jag bor nu. Andra problemet är ju att min sambo är sjukt allergisk mot pälsdjur. Min största önskan är att Albin blir mirakulöst botad och sen kommer hem med ett paket och däri ligger en liten pälsboll. Jag skulle börja gråta av lycka. 
 
 
Största kärleken i livet är katter. Helt ärligt. Inget får mig lika glad som en gosig kattunge! Jag har aldrig haft mamma-känslan i mig som jag vet många tjejer har. Då de ser en bebis kan de längta efter det. Jag har aldrig haft suget att skaffa barn. Vad det beror på vet jag inte, men känslan tjejer känner då de ser små söta bebisar är ungefär densamma jag får då jag ser katter. Katter är bara ren och skär lycka för mig.



Umeå!

Idag ska jag och Albin åka till Umeå för att hälsa på cissi och calle. De har köpt en ny lägenhet och är så spänd att få se den :) Är där hela helgen och tror faktiskt vi två tillsammans aldrig har varit det. Jag har varit det men inte med Albin med mig. Ska bli så kul och så mysigt!! Vet inte alls vad vi ska göra. På lördagen ska vi på stan iaf, så mycket vet jag. Cissi är utsliten av mycket jobb och lägenhetsfix och nu skolan som är igång igen så jag tror nog hon kan behöva en helg med lillasyster. Vi åker då Albin slutat jobbet :)
 
 
 
 
 
 



sjukhusbesök.

Igår var jag på sjukhuset för att ta om cellprovet då det visade förändring men också för kvalitén på testet var dåligt gjort. Trodde det bara var en vanlig koll men det var mer än så. Första testet kollar de bara, om det visar förändring knipsar de en bit. Låter så fruktansvärt äckligt och det är det också. Fick en chock då jag satt där och hon sa vad hon skulle göra - det stod inget om det i brevet jag fick hem nämligen. Som tur var var Albin med. Testet kändes svinlångt och det är psykiskt obehagligt att veta vad dom gör inuti en liksom. Jag brast ganska snabbt men Albin kramade mig hela tiden och pratade om mat, haha! Bästa var då sköterskan gav han ett trosskydd och sa "här du kan ge henne detta". Så tittar han på mig frågande och ba: vadå ska jag torka dig i ansiktet? HAHA
 
Jag hoppas innerligt detta test visar på att allt är över nu. Jag blir ju rädd att det ska gå så långt att jag inte kommer kunna skaffa barn. Efter ingreppet trodde jag det var lugnt men nu var det ju inte så.  Man ska inte ta för givet att allt är Ok, jag har lärt mig det nu. Innan den här resan påbörjade hade jag ingen aning om cellförändringar och vad det kunde leda till. Det kommer lite som en chock då jag hela livet känt att jag kommer få barn, jag kommer få flickor då tiden är inne. Det har jag alltid känt så starkt. Skrämmande att man bara tar sånt för givet. Så nu ska jag vänta ca 2 månader innan nästa besked kommer. Håller tummar och tår att det är ett positivt besked, hittils har det inte helt gått min väg om man säger så. Jag ska gå med inställningen att jag är helt fri från det där, det tror jag på! :) 
 
Min fina som var helt vilsen och inte visste vad han skulle göra. Efteråt bjöd han mig på middag på Il Romanos. :)<3
 
 
 



En sån där dag..

Idag vaknade jag upp på riktigt konstigt humör som händer sällan men ändå lite nu och då. Klump i magen. Orolig. Ledsen. Allt känns bara jobbigt och jag vet inte varför. Jag vet inte vad det är som händer som gör att jag vaknar upp så och är så för resten av dagen. Jämt då jag vaknar så är jag så fruktansvärt trött. Fysiskt trött. Skulle kunna sova hela dagen. Hade tänkt träna idag men nä. Nä det ska jag inte. Idag ska jag stänga av allt som finns förutom mig själv.
 
Erfarenheter har fått mig inse att just såna här dagar kan jag inte bita ihop, just såna här dagar måste jag släppa allt som alla andra och jag själv vill/tycker jag egentligen ska göra. Jag är inte kass. Jag är inte värdelös och jag är absolut inte lat. Jag har bara lärt mig när jag måste bromsa och andas och inte bara bita ihop och låtsas som ingenting. Det är ingen skam i det. Det är inga fel i det. Jag har utvecklats och jag har lärt mig hur jag fungerar. Jag har bestämt mig för att få en förbannat fin höst och all ångest och nedstämdhet jag tidigare varit med om kommer inte få finnas i mitt liv längre. Min höst kommer bli fin, bra. Jag ska vara lycklig. Glad. Trivas med mig själv och i den miljön jag befinner mig i. Men dessa dagar kommer komma och gå längs vägen dit. Viktigast är inte att de kommer. Det som har betydelse är vad man gör av dom, det har jag lärt mig.
 
 
 
 



Fredag!

Härliga fredag :) Sitter och kikar bloggar och ska snart äta frukost framför youtube - standard! Sen ska jag till gymmet för ett benpass. Därefter till jobbet. Ikväll ska jag ut och äta middag med Gina-tjejerna, blir mysigt! :) 
 
Igår testade jag denna, proteinvatten. Typ det godaste jag druckit. Jag har svårt för vanliga proteinshakes då det känns mjölkigt än fast jag blandar mitt med vatten. Den här var sinnessjukt god! Nutramino är verkligen ett favvomärke för mig när det gäller "tränings-snacks" och drycker. 
 
 
 



Britney Spears

Införskaffat mig två nya parfymer. En söt och en mer fräsh skulle jag säga. Köper aldrig parfym i butik för jag tycker det är jävligt dyrt och sen får man precis samma sak till halva priset på nätet. Blev två från Britney Spears. Den gröna doftar mer fräsht och inte lika sött som den svart/rosa. Den svart/rosa är en av hennes nya dofter men liknar ganska mycket den klassiska blåa som ALLA tjejer har typ. En aning syrligare dock. 
 
 
 
 

 
 



MAC

 
Aldrig testat smink från MAC men eftersom jag blivit en youtube-nörd där jag kollar på svinmånga youtubers har jag fallit för frestelsen. Köpte prep + prime puder som tydligen ska vara svinbra. Fixerar makeup, minskar glans samt ska porer, linjer och ojämnheter minimeras. Sen den eftertraktade pro longwear concealern som 9 av 10 är döförälskad i typ. Tydligen ska det här vara en guds gåva. Återstår väl att se :) 
 
 



Förstår inte hur man inte kan förstå.

 
 
Värsta jag vet är att ge respekt och förståelse för någon annan men inte få tillbaka desamma. Det är fel. Men jag har kommit fram till att det är väldigt få som besitter egenskapen att förstå en annan människa trots att han/hon tycker/tänker/känner raka motsatsen till en själv. Jag tycker jag har den egenskapen och den är jag riktigt stolt över för den är så jävla sällsynt idag.
 
Problemet som uppstår är då folk anser att man är FEL, KONSTIG eller dylikt för man tycker raka motsatsen till han/hon. Det tål jag inte. Jag har upplevt många gånger hur man tycker jag är knäpp eller fel för jag inte tycker om vissa saker eller gör på ett visst sätt. Det gör mig ledsen men faktiskt mest råförbannad för det är så fult. Det är så fruktansvärt fult att klanka ner på en annan människa på det sättet. Då folk mer eller mindre bestämmer vad som är rätt och inte. Att om du inte tycker som jag är du fan dum i huvudet. Jag hatar det beteendet och jag kommer aldrig någonsin uppfostra mina framtida barn att bli så. 
 
___________________________________
 
Känner mig irriterad idag. Den här veckan är inte bra för mig. Jag vet inte varför, vet bara att jag känner mig sjukt förbannad, deprimerad, samtidigt som jag vill lägga mig i fosterställning och gråta sönder hela denna dag. Hoppas ni har en bättre dag än så iaf!
 
 
 



Samma gamla visa.

Igår var jag på sjukhuset. Ensam, vilket jag sällan är för jag hatar det. Iaf. Testet gick ju faktiskt bra men sen gick ju allt åt helvete. Aldrig mått så fysiskt dåligt någon gång. Låste in mig på första bästa toalett och la mig på golvet för att försöka lugna ner mig. Sen tänkte jag att jag skulle köpa något att äta för då mår man bättre men i detta fall höll jag istället på spy av tanken att jag skulle äta något. Hur jag lyckades ta mig ner till entren fattar jag inte för jag såg ingenting. Det tjöt och brusade i öronen och var svart för ögonen. Så skulle jag in på kiosken för att köpa något men det var bara att gå ut för ja, jag såg ju ingenting. Sen kom svetten. Bara rann av mig. Till slut blev det bättre men efter upplevelsen av att ha varit på väg att svimma typ 10 gånger på 10 minuter kommer jag aldrig mer vilja vara med om och jag kommer tvinga med mig Albin nästa gång. Jag gör det fan inte själv igen. För första gången tror jag han fattar hur illa jag tycker om sjukhusvistelser för vi pratade nästan direkt efteråt så han hörde hur jag mådde. 
 
Såna här händelser får mig att tänka till. Hur i helvete ska jag i framtiden klara av att vara gravid?! Jag kommer ju fan svimma varenda dag. Jaja det är om några 10, 20 år. Så känns det. Nu ska jag iaf ut på en morgonpromenad, käka frukost, gå till gymmet och sen möta upp Lena i stan. Känns som en behövlig dag för gårdagen var oerhört deprimerande av många anledningar. 



Tidigare inlägg